Ett par historier signerade Peter Synnermark:

1) ”Min pappa och jag fick ofta följa med på bortamatcherna. En gång var med vi med uppe i Kungsbacka när KIK mötte KBA67.  Des gled in på isen på uppvärmningen och briljerade med sin klubbteknik. Pucken låg som klistrad vid bladet. Hemmapubliken häpnade. vad de inte visste var att Des limmat fast pucken vid klubban.”

2) ”En annan gång i Wämöhallen blev Des utvisad. I stället för att åka mot utvisningsbåset såg han att pucken låg vid mittpunkten. Des tog några skär och sköt ett stenhårt skott i riktning mot domaren som stod vid speakerbåset och skulle rapportera om utvisningen. Pucken swishade precis bredvid domaren. Om han träffat hade det gått riktigt illa. Des fick förstås matchstraff.”

Ann-Lousie Frinäs: Min pappa tog med mig på ishockey när jag var någonstans runt 10 år på den tiden tränades KIK av Tore Paulserud. Jag tror detta var div 3. Jag blev inbiten KHK are och var sedan med pappa på varje match. Jag åkte ut till Wämöhallen och köade för att få biljetter till matcherna. Minns att jag hade matsäck med mig för där fick man stå ett par timmar. När jag sen blev större åkte jag själv till hallen och kollade träningarna var också funktionär på ungdomscuper. Även då hade KIK en supportklubb som jag var sekr i. Åkte på bortamatcher och sålde lotter på hemmamatcherna. Sen kom en tid då jag bildade familj och fick lägga hockeyintesset lite på hyllan men idag är jag där igen. Har varit med på resan med KHK genom alla serier fram till där de är idag. Har många goa minnen av både tränare och spelar Des, Timo, Tore mfl. När bröderna Loob spelade i KIK det var tider det alla karlskronatjejerna fanns i Wämöhallen och kollade sina idoler. En mycket rolig tid men många härliga minnen.

Kurt: Nisse ägde väl en ostbutik? Ville bort från Ericsson.

Här en historia från Gunnar Öjerskog.

På den tiden hade Gunnar det kända hamburgerhaket Uncle Sam en bit ner på Ronnebygatan.

Gunnar berättar att efter varje träning och varje match så stannade en bil till utanför Uncle Sam. I bilen fanns tre bröder Loob: Håkan, Peter och Jan.

Ur bilen klev alltid Peter medan Håkan och Jan satt kvar.

Beställningen var alltid densamma: Sex ”Jätten”, två till Peter, två till Håkan och två till Jan.

”Det var vår tids Big Mac”, berättar Gunnar.

Till slut kom den dagen då bröderna lämnade Karlskrona IK.

”Jag tappade tre av mina bästa kunder då”, säger Gunnar.

Som också berättar att han råkade träffa Håkan Loob i augusti i år i samband med lagets återträff i Karlskrona.

”Håkan kände igen mig direkt och berättade att de där hamburgarna vi hade på Uncle Sam var bland de godaste hamburgare han någonsin ätit.”

Lars-Eric Asp, tidigare ägaren till Svensk Metallkonst och då också styrelsemedlem i Karlskrona IK, ringer och berättar hur det gick till när han under fyra timmar förhandlade med Färjestad BK om Håkan Loobs övergång från Karlskrona IK till Färjestad.

”Det sades på den tiden att det var Sveriges dyraste hockeyövergång. Det har gått ett antal år sedan dess, men minns jag rätt så fick KIK mellan 225 000–250 000 kronor ( i dagens pengavärde cirka 750 000 kronor enligt SCB:s prisomräknare).”

Suzanne Wernersson: Jag minns Des Moroney som gympalärare i Fridlevstad. Samt Kjelle Bank som kom till Karlskrona för att spela hockey.

...och kommer ni kalenderbitare ihåg alla tröjnummer? Är det någon som kan dra förstafemman från den första playoffmatchen mot Fagersta?

Jag är nyfiken på min gamle gympalärare Des Moroney. Jag minns hur han fick mig att överleva redskapsgymnastiken på Spandelstorpsskolan, finns det något värre?, men hur var han egentligen på isen – och i båset?

God morgon alla hockeyälskare!

Ta chansen att surra gamla KIK-minnen tillsammans med oss. Jag är redo och kollega Connie, som ligger bakom allt i textväg, har lovat att dyka upp när nostalgin flödar som bäst här.