Grebo och Lindö favoriter i fyran

Snart dags för höststart i division 4-fotbollen och spelbolaget Nordicbet har just kommit med sina odds på seriesegrare i de östgötska fyrorna. De ser ut som följer:

Oddsen på division 4 Östergötland västra:
Grebo IK 2.22
BK Derby 2.40
Hjulsbro IK 3.00
Linghems SK 6.50

IFK Motala FK 8.00
Boxholms IF 20.00
BK Ljungsbro 30.00
Rimforsa IF 30.00
Sturefors IF 40.00
AC Studenterna 50.00
Hemgårdens BK 60.00
Skeninge IK 60.00

Oddsen på division 4 Östergötland östra:
Lindö FF 2.00
Norrköpings IF Bosna 2.35
IK Derik 2.75
Söderköpings IK 6.00
BK Hird 20.00
Haga FF 25.00
Åby IF 30.00
Sonstorps IK 60.00
Svärtinge SK 60.00
Azech SF 65.00
Valdemarsviks IF 70.00
Krokeks IF 75.00 

MINNESMATCHEN: Sylvia-IFK Göteborg, söndag 31 mars 1996

Wow! Vilken skräll det var, en småkylig söndag i slutet på mars 1996. Division ll-laget Sylvia slog ut IFK Göteborg ur Skandiacupen (som svenska cupen hette då). Ett IFK Göteborg som tog bussen till Norrköping med ett nytt CL-äventyr i sikte och Mats Jingblad tryckte in nio (!) landslagsmän i startelvan i åttondelsfinalen.
Men det blev ingen rolig söndag för de blåvita på Idrottsparkens södra grusplan. På andra sidan gjorde de svartvita en jättematch.
Niklas Fredriksson, ensam anfallare, tryckte in 1-0 i den elfte minuten och långa stunder hade Sylvia full koll på ett IFK Göteborg, som enligt matchreferatet, såg både oinspirerat och lojt ut.

"De flesta IFK-anfallen strandade på Norrköpingslagets utmärkta innerbackspar, bröderna Dennis och Tony Eriksson" och på mittfältet var trion Mats Hellström, Jonas Lind och Donny Sundell stark.
Det dröjde ända till 73:e minuten innan en viss Andreas Andersson kunde kvittera till 1-1. 

Några minuter senare hade Sylviatränaren Stefan Hellberg tagit beslutet. Mats Hellström ut. Peder Lindahl in. Och vilket superinhopp det blev. 
Lindahl hade bara varit på plan i tio sekunder (!) innan han lobbnickade in avgörande 2-1. 

– Det här var som en pojkdröm. Det kan inte bli bättre, sa han till NT efter matchen.

Peder Lindahl var ny i Sylvia efter att ha öst in mål i Gusum i division V säsongen innan. 
Han krigade om att ta en plats i laget och redan dagen efter var det match igen. Den här gången om Smedby B.

– Jo, nu börjar jag fatta vad vi ställt till med. Men jag kunde inte somna förrän vid tretiden på natten, sa Lindahl till NT efter att blivit påmind om att skrällen blivit en riktig snackis i fotbollssverige. 

"Nej, det är inget aprilskämt" skrev Göteborgs-Posten. "Det här var ett magplask", dundrade Aftonbladet. 

Hur gick det då i kvartsfinalen för Sylvia? Ett nytt starkt lag väntade, ett Hammarby med IFK-profilen Patrik Andersson i laget, blev för svårt och Bajen vann med 3-0.

MINNESMATCHEN

När: Söndagen 31 mars 1996.
Plats: Idrottsparkens södra grusplan. 
Vad: Åttondelsfinal i Skandicupen, Sylvia-IFK Göteborg.
Resultat: 2-1. 

Målen: 1-0 (11) Niklas Fredriksson,  1-1 (73) Andreas Andersson, 2-1 (79) Peder Lindahl. 

Publik: 810

Sylvia: Robert Axelsson-Peter Ödman, Tony Ericsson, Dennis Ericsson, Lasse Åkerberg-Mats Andersson, Donny Sundell, Mats Hellström (80), Jonas Lind (87), Fredrik Thuresson (75)-Niclas Fredriksson. Avb: Håkan Jonsson (75), Peder Lindahl (80), Joe Tuoma. Tränare: Stefan Hellberg
IFK Göteborg: Thomas Ravelli- Stefan Landberg, Magnus "Ölme" Johansson, Teddy Lucic, Mikael Nilsson- Niclas Alexandersson, Magnus Erlingmark, Stefan Lindqvist, Jesper Blomqvist-Andreas Andersson, Mikael Martinsson. Avb: Mats Lillienberg, Jonas Olsson, Sören Järelöv.
Tränare: Mats Jingblad.

Har ni andra MINNESMATCHER ni tycker vi ska skriva om! Mejla oss på tipsa@klackspark.com

Tränarblogg

I väntan på att Corona-krisen ska få ett slut och bloggen "Östgötaboll" återgår till det normala igen (med mer frekventa inlägg) kan ni läsa vår "förstebloggare" Rickard Johanssons fotbollstankar på Fotbollstranarbloggen.com

MINNESMATCHEN: Mjölby AI-Häcken, söndag 14 april 1991

Den klara vårluften rymde både spänning och förhoppningar när 1921 åskådare fick ordentlig snurr på Vifolkavallens icke så bortskämda vändkors.

Premiärfotboll på programmet och inte vilken seriestart som helst. Det var söndagen då Mjölby AI för första gången skulle göra entré i fotbollens division 1, landets nästa högsta serie, och när man i Corren skådade rubriken ”Kan MAI klippa Häcken?” i förhandsartikeln inför matchen.

Topptippade Häcken tog bussen från Hisingen och var tämligen segersäkra när de klev av bussen hos den ”okända” nykomlingen i Östergötland.

Men tji fick Reine Almqvist och co. hos ”Getingarna” från väst. Mjölby AI gjorde sin kanske bästa match för säsongen, vilket med facit i hand kanske inte sade så mycket, men ändå. Det var en premiär som lovade gott inför fortsättningen och där måltjuven Niklas Andersson (pappa till landslagets Jonna Andersson) briljerade mot det meriterade motståndet och där hemmapubliken vandrade hemåt med goda förhoppningar inför fortsättningen i division 1.

Serieentrén började annars illa för MAI. Matchens första fem minuter kändes som en evighetslång gul mardröm och storpubliken hade knappt hunnit att ta en titt i matchbladet innan Häckens isländske landslagsman Gunnar Gisslasson nickade in en hörnretur bakom en maktlös Johan Rying i MAI-målet.

MAI fick bara sporadiskt låna bollen under den första kvarten.

”Det fanns all anledning att vara lite orolig”, skrockade MAI-tränaren Lasse Ström enligt Correns utsände reporter, Rooney Jerrevång.

Men Ström skulle få det trevligare på ”lagledarbänken”, som det stod i referatet. När de värsta premiärnerverna flugit bort åt Linköpingshållet började MAI komma in i matchen och vi läser ur samma tidningsreferat:


Matchklockan visade på 26 minuter. Mittbacken Bengt Berggren rensade djupt ner på egen planhalva. En cross upp mot Niklas.

Niklas berättar:

– Bollen kom perfekt, jag hade bara att springa med...

Det låter enkelt. Det var det inte.

Det började med att Niklas sprang ifrån två chockade Häckenförsvarare, tittade upp och fick se Conny Johansson, Häckenmålvakten, på språng.

– Jag förstod att jag skulle hinna före honom, säger Niklas.

Exakt uträknat av den 26-årige ekonomen. Precis när Häckenmålvakten skulle greppa bollen stack Niklas fram sin fot och fick se bollen ta en båge över målvakten och elegant dala in i mål. 1--1.

– Det känns lika skönt varje gång att få bollen i mål, säger målskytten.

Att han efter matchen fick priset som MAI:s bäste spelare var en självklarhet. Han stod i en klass för sig.

Skrev alltså Rooney Jerrevång om Andersson, som kom till MAI från en hyllad tid i ÅFF och som tänkte varva ned i MAI. Två säsonger och lika många serieavancemang senare var han plötsligt i division 1 igen.

En annan målskytt, men i det här skedet tränare för Häcken, Reine Almqvist, förbannade lagets effektivitet efter premiärmatchen.

”Vi gjorde allt utom tillräckligt många mål, det är bara att gratulera Mjölby till poängen”, sa Almqvist.

Niklas Andersson var som sagt en av planens absolut bästa spelare och beröm i det vilt kämpande hemmalaget fick också mittlåsets Bengt Berggren och Krister Sanfridsson. ”Mycket duktiga. Tänk vad ännu mycket bättre det kan bli när backlinjen vågar ta ett steg upp i banan också”, skrev Jerrevång i Corren.

Jerrevång och alla andra fick dock vänta förgäves på den speldetaljen. Efter den lovande starten hade MAI ett litet helvete genom hela säsongen och fick mest ägna sig åt försvarsspel. Det resulterade också i en bottenplacering i den inledande vårserien och sedan även bottenkamp i höstens ”kvaletta”, där kontraktet heller inte kunde räddas.

Men det är en annan historia – och även om slutet inte blev gott så är det många MAI-supportrar som fortfarande minns den där historiska aprildagen 1991 med glädje.

MINNESMATCHEN
När: Söndagen 14 april 1991
Plats: Vifolkavallen i Mjölby.
Vad: Premiär i division 1 mellan Mjölby AI och BK Häcken.
Resultat: 1-1.
Målen: 0-1 (5) Gunnar Gisslasson, 1-1 (26) Niklas Andersson.
Publik: 1921 (publikrekord? Om någon vet mer om det, så mejla gärna peter.mildaeus@ostmedia.se och berätta)
Kuriosa 1: Corren delade ut bollar i ÖC-ligan till MAI:s tre bästa spelare. I premiären gick tre bollar till Niklas Andersson, två till Krister Sanfridsson.
Kuriosa 2: När säsongen sedan skulle summeras toppade Niklas Andersson också ÖC-ligan med totalt 22 bollar före Bengt Berggren.

Kuriosa 3: Mjölby AI kom till premiären i division 1 utan en enda förlust på Vifolkavallen under tre år(!).
Kuriosa 4: I Häckens anfall spelade Sonny Karlsson, sedan flera år profilstark sportchef i klubben.
Kuriosa 5: Efter att Örgryte, samma säsong, besökt Vifolkavallen och vänt till seger i slutet (2-1) sa en ödmjuk fotbollsikon, Torbjörn Nilsson, då tränare i Öis: ”Synd bara att planen omöjliggjorde allt ordnat spel. Hård och ojämn, helt klart en av de sämsta planer jag sett.”

MINNESMATCHEN: ÅFF-Motala AIF, 7 okt 1995

Det var lördagen då länets fotbollsblickar svepte längs väg 35 och stannade till på Grebovallen, den gemytliga arenan som genom Kommunals strejk plötsligt hamnat i fokus för den dramatiska upplösningen av division 2-fotbollen.

Slutomgång, toppmöte mellan Åtvidabergs FF och Motala AIF. En match som egentligen skulle ha spelats på Kopparvallen, men som via strejk-ropen nu hamnat i Grebo. Vardagslunken i de lägre serierna skulle för en eftermiddag bytas ut mot rappare spelare, bättre teknik och större allvar. Men varmkorven var densamma i kiosken.

ÅFF-fantaster från norr till söder vaknade till och det bokades bussresor från Nyköping. Det här var en match som man inte ville missa. Klassiska Åtvidabergs FF kunde säkra seriesegern/ett efterlängtat division 1-avancemang och samtidigt var det en kamp om den positiva kvalplatsen, där Motala AIF också fanns med och högg.

Regnet låg i luften, det var det ultimata stövelvädret och man traskade i lera mot entrén från de tillfälliga parkeringsplatserna där bilarna skavde, både mot varandra och mot de röda ladugårdarna i omgivningen.

Correns krönikör Rooney Jerrevång skrev:
”I Grebo stannar man bara när trafikpolisen har fartkontroll och det brukar bli både dyrt och mindre angenämt, vilket gett Grebo ett oförskämt dåligt rykte. I lördags var det annorlunda. Alla med ett hjärta klappande för Åtvidabergs FF tog också Grebo i sin mun. Vi var 3 000 som letat fram det lilla samhället på kartan, tankat bilen och gett oss dit.”

Om vi säger så här – Grebovallen och dess omgivning var inte direkt rustat för en publikmatch med 3000 åskådare, men GIK med salige ordföranden Kenth Fransson svarade för en jätteprestation med arrangemanget och kunde räkna in såväl ett prydligt publikrekord (det gamla på 1200 var från invigningsmatchen 1955) som välförtjänta högar av sedlar. Det snackades efteråt om en nettovinst för GIK på 35 000 kronor.

Det var kort sagt en höstruskig eftermiddag som värmde fotbollshjärtan och där Motala AIF vann matchen med 1-0, men där det var förlorande ÅFF som fick fira med champagne kort efter att domare Lars-Håkan Palmqvist från Lyckeby blåst för full tid.

Ögonblicket där speakern berättade att även Växjö och Husqvarna förlorat sina matcher blev det ultimata startskottet för ett ÅFF-firande, vars segerrus ekade i Stallets väggar långt in på småtimmarna.

Topprivalerna torskade de också och då var seriesegern ett SÅ välkommet faktum.

– Maif skrämde oss. Jäklar så bra de var, speciellt i första halvlek. Det blev en pärs för oss i 90 minuter och uppriktigt sagt var Maif-segern mer än rättvis. Jag har aldrig varit så nervös, sa den avgående ÅFF-tränaren Mats Almgren i segervimlet.

I samma vimmel syntes också Lars-Göran ”Knalin” Andersson, ÅFF:s meste A-lagsspelare genom tiderna. Han utbrast:

– Så enormt roligt, nu har ÅFF ett storlag på gång igen!

(Jo, det tog sedan lite tid, men visst nådde Åtvid allsvenskan igen, så det får man ge Knalin)

– Vi var värda 2--0 och visst känns det bittert. Men vi måste vara glada för kvalplatsen. Vi har inte varit så högt upp i tabellen på hela säsongen, sa ångvälten Svensson som var bäst på plan på Grebovallen.

Nåväl. Några ruggiga höstveckor senare fick även Svensson och Maif korka upp och fira med skumpa och sång. Kvalresan till division 1 blev nämligen lyckad för Maif och Krister Stensons sena kvitteringsboll mot IFK Trelleborg är för evigt inristad som en klassiker i Motalafotbollen.

Med andra ord – det blev en fotbollshöst att minnas för såväl ÅFF som Maif – och dusten på Grebovallen blev en lokal bollklassiker för arkivet.  


MINNESMATCHEN
Lördagen 7 oktober 1995 i Grebo.
Åtvidabergs FF-Motala AIF 0-1
Mål, Maif: Patrik Svensson.
Publik: 3000 (vi har letat efter en officiell publiksiffra, men inte hittat någon … tipsa oss gärna om ni har ni har fakta i frågan!)
Kuriosa: Inför matchen sammanförde Corren lagens båda målvakter, Thomas Andersson i Maif och Jonas Jerleus i ÅFF. 
”Det här kan du behöva på lördag”, sa Maif-målvakten och överlämnade två gula diskhandskar och en flaska grön såpa till Jerleus.
”Jaså, behöver du dem inte själv längre?”, svarade Jerleus leende och tog emot såpan.

Kuriosa 2: IFK Norrköpings ordförande Björn Ahlberg syntes i publikhavet på Grebovallen och hade ögonen på ÅFF:s Thomas Olsson. ”Han är aktuell. Det här var kanske inte hans matchtyp, men hanvisade sin klass på slutet med fin teknik och några finaframspelningar”, sa Ahlberg, vars IFK så småningom värvade Olsson.

(Vi tänkte publicera fler avsnitt av "Minnesmatchen" här på Östgötaboll framöver. Har ni några speciella önskemål på minnesvärda matcher som ni vill att vi ska ta upp och skriva om, tveka inte att mejla oss på tipsa@klackspark.com )

Bra match av Borens herrar

En del träningsmatcher är i gång, trots coronakrisen. Borens division 3-herrar spelade i går 0-0 mot Kumla, division 2-lag.

”Vi gör en bra prestation. Vi står upp bra och styr spelet långa stunder mot ett Div.2 lag. Skapar tillräckligt med chanser för att kunna vinna. Hela laget gör det bra”, kommenterar Borentränaren Martin Axén.

Boren matchar nu vidare på annandag påsk, mot division 3- kollegan AFK Linköping.

Maifs målvakt inför ettan

Videosnack med Oliver Bergman om den märkliga väntan på seriestart. Bergman har spelat i ettan förr, med Oskarshamn, och vet vad som väntar.

Renato Rako om läget i Maif

Tolfte säsongen i A-laget gör Renato Rako. Här berättar han om nu och då i Motala AIF och om väntan på säsongen.

Söderettan ska starta 21 maj, men det är ingen som vet om det blir så i coronakrisen.

Träningsläger på hemmaplan

De lokala klubbarna gör vad de kan för att hålla igång i väntan på seriespel så småningom. Utlandsläger är nog inte att tänka på för någon, knappt ens resor inom Sverige.
Restriktionerna, som ibland verkar hamna i en gråzon om vad som är tillåtet och skifta från dag till dag, försöks att efterlevas av klubbarna.
Kuddby IF:s damlag meddelar exempelvis att det blir en lägerhelg på hemmaplan. Det blir full fart på Helgestad IP på Vikbolandet under nye tränaren Ola Keils ledning.

Så jobbar klubbarna under Corona-krisen

Här kan ni läsa om hur några av våra lokala fotbollsklubbar påverkats av  "Corona".