När: 11 april 1966. 

Vad: Intertotocupen. 

Kommentar: Det här var matchen där Idrottsparken förvandlades till full kalabalik. Det schweiziska laget FC Lugano var på plats för ett möte i Intertotocupen och de 7 000 åskådarna fick redan från början se en högdramatisk tillställning.
Det blev tidigt två utvisningar i matchen som till slut stod 1–1 vid full tid.
Förlängning vidtog och även den blev mållös. Straffar?
Nope. Den polske domaren bestämde sig istället för att singla slant för att utse en vinnare och de båda lagkaptenerna kallades fram. För IFK handlade det om Bill Björklund och han såg sin chans och började jubla innan någon ens hann se om det var krona eller klave som kommit upp på den polska zlotyn. Chansningen gick hem.
Han fick rätt och IFK gick också vidare efter det något udda avgörandet – men spelarna i Lugano var inte alltför nöjda. Varken över att åka ut på ett sådant sätt eller jublandet från hemmakaptenen.
Sinnet brast och de tappade humöret. Så till den milda grad att fullt slagsmål utbröt. Värst gick det för IFK-backen Bo la Fleur som bryskt sparkades ned. Tumultet finns avbildat från den tiden, inte minst den klassiska NT-bilden där polismannen Axel Molin bär ut Lugano-busen Cudori, med ett stadigt grepp om dennes midja. NT skrädde inte heller orden när man rapporterade om matchen dagen efter.
"Skandalmatch när Norrköping gick till final" och ”man trodde sig förflyttad till Sydamerika där värmen och kort stubin på spelarna kan ställa till det mesta”, fanns bland annat att läsa i referaten efteråt.
Det kommer förhoppningsvis, och högst troligt, gå lugnare till på planen i år.

När: 3 november 1982. 

Vad: Uefacupen. 

Kommentar: IFK Norrköping hade inte en av sina bättre säsonger i historien direkt. Klubben var lite på dekis och när allsvenskan hade gjorts om i ett försök att locka publik var det här första året där inte serievinnaren per automatik blev mästare. Istället infördes ett cupslutspel för de bästa lagen medan de åtta som inte nådde dit tvingades kvala för sin överlevnad.
IFK, AIK, Kalmar och Häcken hamnade i den situationen och via 0–2 borta mot Häcken var man i ett prekärt läge som man inte lyckades vända hemma. IFK åkte ur allsvenskan, men bara två veckor senare stod AS Roma med Nils Liedholm som tränare för motståndet.
En hygglig hemvändare med andra ord – som kom tillbaka till Idrottsparken mitt i klubbens tuffa tid. Det första mötet spelades dock i Rom och där vann det italienska laget, på uppgång i hemlandet och på väg mot sin första Scudetto sedan andra världskriget, anfört av bland andra den brasilianske stjärnan Falcao. Roma gick till final i Europacupen den säsongen men mot IFK fick man bekymmer. 1–0-segern hemma där Jan-Åke Jonsson hade briljerat i målet följdes upp av ett offensivt IFK på hemmaplan.
Laget spelade lite för sin heder efter degraderingen i det svenska seriesystemet och Sven-Olof Bergman satte matchens enda mål under ordinarie tid mot storlaget från Italien. Straffar fick till slut avgöra och där missade både Kent Lundqvist och Janne Svensson. Roma vidare efter 4–2 i straffläggningen under en högdramatisk kväll på stans fotbollsarena.
För "Peking" blev det dock ett kvitto på att man åtminstone kunde matcha de allra bästa säsongen när man samtidigt åkte ur allsvenskan. En något udda kombination kan tyckas och möjligen lite plåster på såren.

När: 29 september 1982. 

Vad: Uefacupen. 

Kommentar: På vägen fram mot att ställas mot Roma slog IFK ut ett annat meriterat gäng. Southampton med bland annat Peter Shilton i målet och även meriterade landslagsmannen Alan Ball på mittfältet.
Ball avled 2007 61 år gammal och när laget ställdes mot IFK var han i slutet av sin starka karriär.
IFK hade fått med sig 2–2 från bortamötet efter två mål av Stefan Pettersson, idag svensk landslagschef. Till returen hade man därmed ett häftigt läge att slå ut det meriterade engelska motståndet och efter 90 minuter hade fortfarande inget mål gjorts.
0–0 och IFK vidare.
Jan-Åke Jonsson i målet hade storspelat och fick inte minst stora rubriker för sin frilägesräddning med en dryg kvart kvar när Keith Cassels fick jättechansen.
"När Cassels kom fri var jag helt säker på vad han skulle göra. Hela matchen hade han slagit bredsidor med högerfoten och i situationen ensam med mig upprepades mönstret. När bredsidan kom fanns jag på plats", berättade Jonsson för NT-sportens utsände efter segerfirandet.
För Southamptons spelare var det nog en nesa att åka ut mot ett svenskt lag och enligt rapporterna efteråt tog spelarna en rejält blöt natt på Palace för att bedöva sorgerna. Den slutade i nya rubriker och ett par av de övriga engelska stjärnorna gripna misstänkta för våldtäkt. Det gav en fortsättning på cupmötet som pågick ganska länge med mycket brittisk media på plats i stan långt efter att själva matchen hade spelats.
Ett tråkigt efterspel till en match där IFK gjorde en bragdartad insats på planen.

När: 7 september 1988. 

Vad: Cupvinnarcupen. 

Kommentar: Om vi snackar slutet på 80-talet och vassa italienska anfallare så kommer Gianluca Vialli högt på den listan. Storstjärnan spelade i det Sampdoria som besökte Idrottsparken i början av september det här året.
I laget fanns även spelare som Roberto Mancini som bildade ett hyggligt anfallspar med Vialli milt uttryckt, Luca Pellegrini och målvakten Gianluca Pagliuca – så det var verkligen inga duvungar som IFK ställdes emot. Matchen inleddes dock med att IFK tog tag i taktpinnen tämligen omgående och Patrik Andersson skickade in 1–0 tidigt.
Det hade knappt gått tio minuter när de 13 216 på läktaren (en lysande siffra på den tiden) fick jubla. Sampdoria kom dock tillbaka och fick till en kvittering strax före pausen men det här var IFK:s match.
IFK:s kväll.
Med några minuter kvar av ordinarie tid fick Janne Hellström läget och tog det. Seger med 2–1 och en av klubbens största skalper genom åren. Returen i Italien blev dock inte riktigt lika rolig även om laget stod emot bra då också.
"Vi spelade 4–5–1 i andra matchen. Jag skulle haft en straff med mig då, inget snack", sa Janne Hellström själv för en tid sedan till Sporten när vi gick igenom klassiska internationella matcher via vimplarna som hänger i klubbens katakomber på Östgötaporten.
Returen slutade 2–0 till Sampdoria som därmed skickade ut IFK ur cupspelet.

När: 8 november 1972. 

Vad: Uefacupen. 

Kommentar: IFK lottades i den första omgången mot rumänska FC UTA Arad och kunde via 2–0 hemma och 2–1 borta ta sig vidare i Uefacupen. Anförda av Ove Kindvall (två mål) och Benny Wendt (också två mål) stod laget inför den häftiga uppgiften att ta sig an FC Internazionale.
IFK åkte ner till Giuseppe Meazza-Stadion (San Siro) i Milano som underdogs, men gjorde en riktigt stark insats.
Giuseppe Massa gav hemmalaget ledningen innan matchen knappt ens hade hunnit igång men Ulf Jansson kvitterade nästan lika snabbt. När Ove Kindvall sedan gjorde 1–2 låg skrällen i luften men Giuseppe Massa ville annat och skickade in kvitteringen. 2–2 var ändå ett bra resultat att ha med sig hem från bortamötet.
Var IFK på väg mot något stort?
Hemmamatchen blev dock inte lika rolig om man ser till resultatet. De italienska stjärnorna tog sig samman, åkte upp till Idrottsparken och kunde via ett mål i vardera halvlek (Roberto Boninsenga och Sergio Magistrelli) vinna med 2–0. IFK därmed uteslaget trots sin starka match i Italien.
Och trots den press man trots allt hade vid ställningen 0–1. Ett mål där på lägena, de bästa hade Torbjörn Jonsson och Olle Nordin, och utgången kunde kanske ha blivit en annan.
Inters tränare Gianni Invernizzi medgav att man hade ställts mot ett starkt motstånd efter avancemanget, men höll sig ändå kylig på presskonferensen.
"Vi var aldrig i gungning", hävdade han och fortsatte:
"Norrköping var ett överraskande bra lag, men den stora skillnaden mellan de två matcherna var att vi själva bytte stil idag. Till en vinnande stil."
Så enkel kan fotbollen kanske vara.

När: 2 november 1957. 

Vad: Europacupen. 

Kommentar: British European Airways flygplan, en Airspeed Ambassador, med 44 passagerare ombord skulle precis lyfta från Münchens flygplats när olyckan var framme. Planet kom inte upp i tillräcklig fart och kunde aldrig lyfta – istället kraschade det i slutet av landningsbanan. 23 personer omkom varav åtta var spelare i Manchester United.
Det här är en omskriven olycka som på olika sätt påverkat världsfotbollen och generationer i den klassiska engelska klubben.
Den skedde 6 februari 1958 när laget var på väg hem efter att ha mött Röda Stjärnan i Europacupens kvartsfinal – ett lag som i omgången innan hade slagit ut IFK i åttondelsfinalen. Den svindlande tanken och sammanträffandet berättade IFK-legendaren Christer Lindberg om i en intervju tidigare under vintern:
"Om IFK hade vunnit mot Röda Stjärnan hade inte Manchester United åkt till Belgrad...", sa han.
Det är onekligen svårt att ta in. IFK gjorde en jättebra hemmamatch och fick med sig 2–2 från mötet i Norrköping. Målen av Olle Håkansson och Henry "Putte" Källgren. Laget spelade bra men tappade ändå på slutet.
"Så snopet tror jag aldrig jag varit med om att förlora en seger förr", sa IFK-lagledaren Georg Ericson besviket.
I returen var de jugoslaviska stjärnorna lite för starka trots Lennart Backmans mål inför runt 30 000 åskådare. I NT kunde man dagen efter läsa en rejäl hyllning till stämningen i bortamatchen.
Under rubriken "Belgradspublik slog världsrekord – fyra mot 30 000 i hejarkriget" fanns att läsa från tidningens utsände:
"Åtskilligt har jag sett i publikväg men knappast make till Belgradspubliken."
Inför den skaran uppspelta människor blev IFK utslaget. Precis som Röda Stjärnan blev i omgången efter mot Manchester United. Ett dubbelmöte som dock för alltid kommer att minnas av helt andra orsaker än just det.

När: 20 juli 2016. 

Vad: Champions League, kval. 

Kommentar: Efter det sensationella SM-guldet 2015 klev IFK in på den stora scenen sommaren efter. På Lerkendal i Trondheim fick man det dock tufft mot Rosenborg, som under ett antal år tidigare varit Nordens ledande fotbollsklubb. Nu kanske inte lika vassa men ändå ett tufft motstånd för IFK.
Janne Andersson hade precis innan sommaruppehållet lämnat jobbet som manager i klubben för att bli svensk förbundskapten och Jens Gustafsson fick ingen enkel start.
Norrmännen vann med 3–1 hemma efter att Sebastian Andersson gett lite hopp via en reducering efter pausen. Hemma i Norrköping gjorde dock IFK en stark insats. Rosenborg dödade visserligen de flesta förhoppningar genom att gå fram till 0–2 men tre raka mål (två av Sebastian Andersson och ett av Christoffer Nyman) gjorde att Peking i alla fall lämnade den europeiska scenen med flaggan i topp.
16 år av väntan, från senaste gången där man åkt ut mot tjeckiska Slovan Liberec i Uefacupen 2000, var i alla fall över och klubben var tillbaka i det internationella cupspelet.
"När vi fick 2–2 och 3–2 blev det liv och lite hopp. Synd att vi inte fick ett mål till. Då hade de hamnat i brygga rejält", konstaterade dubbelmötenas store IFK-man, Sebastian Andersson, efteråt.
NT-sportens krönika dagen efter hade rubriken "En vändning för framtiden" som summering på Champions League-äventyret.

När: 28 november 1956. 

Vad: Europacupen. 

Kommentar: IFK:s allra första mötet med de stora europeiska cuperna skedde i Italien. Bortamötet med Fiorentina slutade 1–1 efter Harry Bilds mål. Returen spelades också i Rom – vilket inte är så vanligt när det gäller hemmamatcher för IFK. Christer Lindberg sa så här i vår intervju i vintras:
"Matcherna gick i slutet av november och vår serie hade slutat långt innan dess. Vi hade inget elljus här och därför fick vi spela hemma i Rom. På så sätt var det ändå ganska duktigt."
Matchen slutade 1–0 till Fiorentina som därmed gick vidare med sammanlagt 2–1. I NT beskrevs dock mötet som en kväll där IFK mycket väl kunde, och även borde, ha vunnit.
 "Vilken reklam Norrköping gjort för svensk fotboll och svenskarna här nere!", kommenterade exempelvis Italienproffset Gunnar Nordahl insatsen i tidningens rapport efteråt.
IFK:s lagkapten Åke "Bajdoff" Johansson var inte heller alltför nedstämd:
"Vi har kämpat för fullt och nog är det retligt att vi inte kunde få ett avgörande i första halvlekens spel", sa han efter klubbens allra första dubbelmöte i de stora internationella cuperna.

När: 31 oktober 1962. 

Vad: Europacupen. 

Kommentar: En minnesvärd drabbning där bland annat den portugisiske storstjärnan Eusebio kom till Idrottsparken. De dubbla Europacupmästarna skulle knappast bli lätta att tas med, men i hemmamatchen gjorde IFK det riktigt bra. 24 205 personer såg på när NT slog på stora trumman och kallade hemmalagets insats för en "stormatch".
"En insats som för bara en vecka sedan verkade som en utopi", stod att läsa i referatet och av en icke-namngiven engelskspråkig journalist från Portugal fick reportern även imponerande kommentarer om Åke "Bajdoff" Johansson som, tillsammans med Björn Nordqvist, Bill Björklund och Ove Kindvall, överöstes av stora ovationer.
Bill Björklund gav också IFK ledningen men Benfica kvitterade efter pausen i det klassiska mötet som många äldre IFK-fantaster säkert minns än idag.
Returen blev dock inte lika rolig, tre veckor senare åkte IFK till Lissabon och fick uppleva ett helt annat Benfica som till slut vann med 5–1. Tre mål av Eusebio som dominerade matchen totalt på Estadio da Luz.

När: 22 oktober 1991. 

Vad: Cupvinnarcupen. 

Kommentar: Efter att ha tagit hem Svenska Cupen 1991 fick IFK chansen i dåvarande Cupvinnarcupen. Man fick en hyggligt lätt lottning först och slog ut Jeunesse d'Esch från Luxemburg med totalt 6–1.
Monaco var dock något annat.
Här fanns spelare som Emmanuel Petit, Rui Barros, Youri Djorkaeff och en ung George Weah.
Manager?
Den inte helt obekante Arséne Wenger.
IFK gjorde absolut ingen dålig insats men fick till slut ändå se sig besegrat med 1–2. Under en period där publiken inte vallfärdade till Idrottsparken kom "bara" 4 627 personer för att se världsstjärnorna spela i Norrköping.
Sulo Vaattovaara var bra som mittback men missade också en straff på slutet som kunde ha inneburit en kvittering till 2–2. Men så blev det inte.
"Att vinna kanske går, men med två mål?", funderade Vaattovaara inför NT-sportens utsände efter förlusten och inför returen en vecka senare.
Arséne Wenger konstaterade:
"Visst kunde det ha blivit 2–2 men det var lika nära 5–2 till oss."
I returen gjorde Monaco vad som krävdes, vann med matchens enda mål och skickade därmed ut IFK ur cupspelet.