Viktigt på julbordet: Min sill. Jag lägger in tre sorter och skär morötter till sillagen i fina blommönster. Efter juldagen så hör det tydligen till traditionen att burkarna blir stående orörda i kylen fram till ungefär midsommar då jag diskar ur dem. 

Konstig klapp: En stickad tröja översållad med paljetter. Efter att jag sprättat bort dem blev den riktigt användbar. Jag är inte så glittrig av mig. 

Annorlunda jul: Som ambitiös student kunde jag bara resa på jullovet. En julafton firades på ett kasino. Det var tomtar överallt.

Viktigast på julbordet: Min mammas leverpastej, lutfisk och därefter äggost (Bohusläns landskapsrätt) med björnbärssylt och grädde. Mums!

Konstig klapp: Första julklappen från min då blivande man var inte så romantisk. Ett strykjärn.

Annorlunda julminne: För något år sedan reste vi bort och kom efter en lång resa fram till vårt resmål på julaftonskväll, som vi spenderade i bushen i Sydafrika. Vi satt ute och åt, omgivna av ett sammetslent mörker i en behaglig temperatur, med en massa ovana ljud i bakgrunden. Ett minne och en känsla som lever kvar!

Viktigt på julbordet: Löjrom, och till kaffet mandelmusslor med åkerbär, två norrländska traditioner som är djupt rotade i vårt julfirande.

Konstig klapp: Årets från Science Park Mjärdevi, en 3D–printad kopia av mig själv, en form av digital tvilling i analogt format. 

Julförberedelser: Jag har kokat gröt, bakat knäckebröd, griljerat skinka. Varit mer huslig än på hela året. Jag laddat med böcker och tv-serier som jag ska plöja varvat med långpromenader och yoga.

Viktigt på julbordet: Farmors havrekex är en 50-årig tradition. Kvällen före julafton äter vi taco och på juldagen grillmiddag.

Konstig klapp: När jag var yngre firade vi alltid  med kusinerna i Tranås. Vi hade som grej att tävla om det största paketet. Till slut gick det inte in i bilen. Innehåll: en nöt.

Traditioner: Ett bra träningspass, att läsa julevangeliet, sjunga "Nu tändas tusen" och på kvällen strosa runt i Gamla Linköping.

Viktigt på julbordet: Mamma Vivekas halländska långkål, svärmor Ingers tunna revbensspjäll och Marie Louises köttbullar.

Konstig klapp: För 50 år sedan fick jag och min bror Theodor varsin rymddräkt av mormor och morfar. Samma år hade Apollo 11 landat på månen och Niel Armstrong satte första foten där. Besöket varade i totalt 15 timmar, tog åtta år att planera och kostade 1 000 miljarder kronor. 

Det gör vi inte: Att se Kalle Ankas jul går bort till förmån för julbön och att läsa julevangeliet.

Julbordets viktigaste: Ett julbord får inte sakna Janssons frestelse. Jag älskar det och vi har inte den rätten i USA. Ibland gör jag stekt fylld kalkon, som i USA, eller marinerade lammkotletter, och amerikansk Chocolate chip cookies.

Konstigaste klappen: Det måste ha varit den lilafärgade spetsbehån från min make Lars. Det var väldigt olikt honom med en sådan gåva.

Ett annorlunda julminne: Vi var mycket ledsna när min mans far, Gunnar Hoffsten, dog 2010. Jag sa till Lars: låt oss göra något vi har drömt om länge och som din far också skulle ha tyckt om. 

Vi åkte med våra döttrar Johanna och Alice till Egypten. På juldagen vaknade vi tidigt och tog en rundtur redan klockan 05 till Valley of the Kings, Konungarnas dal.

Det kändes som att förflytta sig 1 000 år bakåt i tiden när vi passerade en by med människor i långa klädnader promenerandes längs en flod och andra och ridandes på kameler och åsnor. I Valley of the Kings fanns det hemliga gravkammare för faraoerna, placerade i dalen som är omgiven av berg. 

Dessa hemliga rum gjordes för att egyptierna var trötta på stölder av de skatter som begravdes i pyramiderna. Varje rum hade sin egen färgsättning, med konstverk målade direkt på väggarna. Det var en mycket ovanlig julhelg för mig och min familj.  

Vackrast i jul: Linköpings ljusinstallationer Stad i ljus. Särskilt de som återspeglas i Stångåns vatten, som de vita svanarna och julgranarna under Drottningbron, ljuskronorna ovanför och misteln och rosetterna på Stångebro.

Julbordets viktigaste: Det kanske låter tråkigt, men jag håller på traditioner och då ska det självklart finnas griljerad skinka på julbordet.

Konstigaste klappen: Utan tvekan en virkad ”strumpa” för mannens mest intima kroppsdel. Har dock aldrig kommit till användning . . .

Bäst att fira: Jag tycker att det är mysigt med julen hemma i Sverige, men har vid några tillfällen firat jul i Florida. I svarande stund är jag i Moskva och uppträder. Här är de duktiga på att julpynta.

Viktigt på julbordet: Maggies sallad med grönkål, vispad grädde och russin. 

Konstig klapp: I 15 år fick jag ohyggligt fula smörknivar som syster Lisa gjort själv. Ett år fick jag mitt favoritskärp, som syster Malin stulit redan i oktober och slagit in. 

Udda firande: I asiatisk djungel, som hjälparbetare på härbärge och i tv-soffan som rimmare med Magdalena Ribbing. Mest spektakulärt var när jag deltog i en dragqueenshow i Atlanta. Jag hade två decimeter långa ögonfransar och stor röd peruk. Jag fick lära mig att gå snyggt på scenen och fick sen höra att jag var duktig och gick som en karl."

Viktigt på julbordet: Struvan! Ett julbord där man avrundar måltiden med en struva är helt enkelt lite bättre. Det allmänna frosseriet är en utmärkt täckmantel för att äta friterad smet med ett generöst lager strösocker på. 

Konstig klapp: Sex magnetförsedda LED-lampor. Var dock guld värda när vi hade strömavbrott hemma. Jag hade spridit ut dem i huset och räddade dagen! 

Bästa julsysslan: Spel. Dra fram Monopol, Bondespelet och Den försvunna diamanten. För det mer vuxna firandet, ladda upp med ett Rackare 2, korka upp en flaska vin och ha en riktigt kul kväll! 

Annorlunda firande: Några gånger har vi varit i San Diego och firat jul med goda vänner. Det är härligt, men svårt att få någon julkänsla när det är varmt och grönt.

I julstrumpan: Ungarna får varsin eldpåse. Varje juldag gör vi en utflykt med ungdomarna. I år ska de få träna på att göra upp eld utan tändstickor och tändare, men med hjälp av sin eldpåse. 

Juldagsutflykt: Bäversafari i Hällestad där min särbo bor.